Tillbakablickar
När jag sitter här i min koja i södra Afrika brukar jag tänka tillbaka på min barndom i svedala, hur min liv så plötsligt har förändrats.
Jag lever med en helt annan kultur i mitt hjärta.
Jag har inga vänner kvar där långt borta inte heller någon kontakt med min familj.
Jag har ju som tur var skaffat mig en egen familj här, jag har tagit till mig min mans släktingar så långt in i hjärtat så nu kallar jag faktiskt dom för min familj.
Jag saknar så att prata svenska, den afrikanska dialekten med brytning av svenska låter tro det eller ej fortfarande väldigt konstigt i mina öron.
Jag saknar McDonalds, jag saknar att köpa mat.
Här måste vi odla allt själv och tillaga det över öppen eld.
Just idag men bara idag mår jag dåligt över att jag är här.
Vill inte skriva för mkt i bloggen men jag kan säga så mkt som att när jag födde vårat kärleks barn så till kom de lite komplikationer där nere som gör att jag inte kommer kunna ha sex på några månader.
Jag vet att min man inte klarar av att vänta på mig, de passar sig inte för en man i hans position.
De är de som gör mest ont att jag måste acceptera allting.
